Blogg B: Etik i medierna

Debatten om mediernas etiska överväganden tycks vara ständigt aktuell, speciellt när det gäller publiceringar av namn på dömda eller misstänkta gärningsmän, samt andra känsliga uppgifter. Vad får medierna skriva och inte? När är en namnpublicering befogad? Vilken hänsyn ska journalisterna ta till dem de skriver om?

I Sverige råder det tryckfrihet och yttrandefrihet. Det innebär att till exempel tidningar och etermedier har stor frihet att trycka och sända de nyheter som de anser vara intressanta. Men det innebär inte en total frihet för medierna. För att motverka att människor i onödan utpekades i till exempel brottsrapporteringar antog Publicistklubben redan i början av 1900-talet vissa principer. Dessa principer har sedan byggts ut och modifierats flera gånger och de etiska regler som används idag härstammar från åren omkring 1970. Reglerna är frivilliga och utgör mer etiska riktlinjer än juridiska regelverk och finns till för att garantera en korrekt och allsidig nyhetsförmedling, samt att enskilda personer inte ska vållas skada genom kränkande publicering. Men i dagens medieklimat läggs också stor fokus på läsarna och medierna hävdar ofta att de ger läsarna vad de vill ha och de hänvisar ofta till allmänintresset.

I dagens pressetiska regler står det bland annat ”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges”. Men vad är då allmänintresse?

Några riktlinjer för vad som är ett allmänintresse och vad som definierar detta verkar inte finnas. Det finns inga regler som ger några konkreta svar utan i stället verkar det som att sanningen och hänsynen mot individen måste vägas mot varandra i varje enskilt fall. Varje enskild redaktion och dess ansvarige utgivare får själva göra en bedömning om det finns ett tillräckligt stort allmänintresse. Generellt sett tycks allmänintresset vara större när det handlar om en person som har en offentlig position i samhället och som till exempel är förtroendevald, till exempel politiker, företagsledare, advokater och så vidare.

Det är dock viktigt att inte blanda ihop begreppet ”allmänintresse” med ”allmänt intresse” då det senare begreppet syftar till den allmänna nyfikenheten. Men också här är det upp till varje enskild redaktion att tolka begreppen. Genom att göra bedömningen om att namn och/eller bild skall publiceras kan pressen till sitt försvar säga att de har tillmötesgått allmänhetens intresse och därmed kan läsarnas förtroende för tidningen öka. Risken finns dock att personlig integritet värderas högre än allmänintresset av allmänheten som i det fallet bedömer tidningar som publicerar namnuppgifter som oseriösa och att ha lägre kvalitet än tidningar som undviker publicering.

Allmänintresset däremot kan beskrivas som någonting som är relevant för hela samhället. Pressetikens grundpelare är kravet på sanning. Det som är sant ska kunna publiceras, men det som är sant bör även ha något värde för medborgaren i samhället för att vara värt att publiceras.

Tolkningsskillnader av begreppet allmänintresse kan ses mellan dags- och kvällspress. Kvällspressen tycks använda sig mer av en sensationsjournalistik medan morgontidningarna, och framför allt lokaltidningarna, tenderar att ha en mer seriös inriktning.

Samtidigt hävdar många forskare att dagens medieklimat gör att många medier måste ta till nya metoder för att locka läsare. Under det senaste decenniet har många traditionella medier fått en allt sämre ekonomi och många har fått se sina tidningar bli uppköpta i större koncerner för att ha en chans att överleva. Sedan Internets intåg har konkurrensen om publiken hårdnat och många anser att medierna har blivit tvungna att anamma en mer sensationsinriktad journalistik för att locka läsare, vilket innebär fler nyheter om brott, kändisar och skandaler, nyheter som avslöjar identiteter, spekulerar och som saknar tillräcklig bakgrundsforskning. Häger talar om att nyheter mäts i dödstal. En nyhet om en död väger tyngre än flera skadade. En skadad väger tyngre än stora materiella skador. Ett mord är större än ett rån. Ett rån är större än ett inbrott.

Forskare har även tagit fram teorier som kan förklara varför många medier väljer att namnpublicera och låta mycket av tidningens utrymme utgöras av brottsnyheter. Håkan Hvitfelt menar att nyheter om enskilda personer ofta anses vara mer intressanta än andra nyheter. Han har bland annat kommit fram till att personjournalistiken främst påverkas av geografiska faktorer, till exempel om det finns en geografisk närhet eller en annan koppling till personen i fråga. Enligt Hvitfelt blir personen automatiskt mer intressant ju kändare denne är. Han menar också att en situation måste vara extraordinär för att läsarna ska vilja läsa om en ”vanlig” medborgare. Detta kan förklara varför medier väljer att publicera namn på offer och gärningsmän vid till exempel ett mord, då det kan anses vara en extraordinär händelse.

En annan forskare, Peter Dahlgren, har tittat närmare på varför människor väljer att läsa brottsnyheter. Han menar att läsaren enkelt kan koppla ihop artiklarna med olika teman som djärvhet, ondska, hat, och så vidare. Eftersom den ”vanliga läsaren” troligtvis har haft en mycket begränsad erfarenhet av brottslighet, poliser, brottsplatser och åklagare blir det lätt för läsaren att lyfta ut teman från sitt ursprungliga sammanhang, det vill säga den konkreta brottssituationen. Sedan kan läsaren placera dessa teman i andra relevansrevir i sin egen vardag. På så sätt kan hon se hur andra människor bryter lagar och regler, hur andra människor beter sig elakt eller hotfullt och därmed även pröva sina egna reaktioner och jämföra med sin egen moraliska sensibilitet. Hon kan även läsa om märkliga omständigheter och fundera över hur hon själv skulle agera om hon hamnade i samma situation. Här tar Dahlgren även upp Katz som menar att detta sätt att tänka inte har någonting att göra med att människan själv funderar på att begå ett brott, utan det är mer ett sätt att kontrollera så att hennes egna normativa uppfattningar inte urholkas.

Dahlgren menar också att denna typ av överförande också fungerar på andra situationer i läsarens liv. Kanske funderar hon på hur djärv hon kan vara på nästa jobbmöte, hur stor risken är att hon skulle träffa på en sådan ondska under en resa till storstaden och hur hon då skulle reagera.

Så om man ska tro Dahlgrens teori så får läsarna alltså ut någonting mer av att läsa mediernas rapportering än att bara stilla sin nyfikenhet på ”smaskiga” detaljer. Men personligen så tror inte jag att de ansvariga utgivarna tänker på denna teori och tar stöd från den.

Det finns ju alltid en risk att publicera namn innan personen är dömd. Just med tanke på att det kan visa sig att det rör sig om fel person. Titta bara på vad som hände när Anna Lindh blev mördad, till exempel.

Sedan finns det de forskare som förespråkar mer namnpublicering i medierna. Mossander menar att det finns en problematik i att inte publicera namn på misstänkta brottslingar. Han menar att anonymiteten öppnar upp för illvilliga journalister att ljuga hur mycket de vill i sin rapportering. Om medierna skulle börja publicera namn på alla de inblandade i brottshändelser, istället för att använda sig av uttryck som ”39-åringen”, skulle journalistiken bli sanerad, menar han. Då skulle journalisterna bli tvungna att överväga formuleringar och rubriker på ett helt annat sätt än vad de gör idag.

Jag anser att det kan vara befogat att publicera ett namn eller en bild på en misstänkt person som fortfarande går lös och som kan anses vara en fara för allmänheten. Som den gången då NWT och VF publicerade en bild på en misstänkt kvinnofridstörare. Men handlar det om att publicera detaljer för att göra en artikel mer läsvärd ur underhållningssynpunkt så tycker jag att det är helt fel.

Om vi tar exemplet från radioprogrammet Medierna där en man mördas och flera medier publicerar teorier om att det kan röra sig om ett hatbrott, eftersom mannen är homosexuell så rör det sig inte i första hand om namnpublicering utan snarare detaljer om de misstänktas religiösa tillhörighet. I de etiska reglerna står det ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande. I detta fall kan det för visso vara befogat eftersom mannens sexuella läggning och de misstänktas religiösa åskådning kan ha en betydelse i sammanhanget, men samtidigt så tror jag inte att medierna skulle förlora någonting på att vänta med den typen av publicering tills motivbilden är mer klar. Chefredaktören på Aftonbladet, Jan Hellin, säger i programmet att de inte har tid att vänta med den typen av publicering, men jag anser att det är just det som är en del av problemet med dagens hets om att vara först med nyheterna. I detta fall, och andra liknande fall, anser jag att medierna har en skyldighet att vara oerhört noga med att överdriva sin objektivitet och, om man väljer att ta upp dessa spekulativa motivteorier, även ta upp att ”det är en teori, men det kan även vara så här”. Detta anser jag vara oerhört viktigt eftersom dagens medieklimat möjliggör identifieringar av offer och gärningsmän på så många andra plattformar (forum, sociala nätverk och bloggar). Men om jag hade varit ansvarig utgivare vid denna händelse så hade jag inte valt att publicera de uppgifter som Aftonbladet publicerade, utan väntat till motivbilden blivit mer klar.

Lisa Harkman

Källor:

Hadenius & Weibull: Massmedier – En bok om press, radio och TV

Hvitfelt: Nyheterna och verkligheten, byggstenar till en teori.

Mossander: Mord, blod och moral

Dahlgren: Pressens bild av brottsligheten

Häger: Reporter – En grundbok i journalistik 

Blogg A: Nyhetsvärdering

Varje dag inträffar miljontals händelser världen över. Av alla dessa miljontals händelser som skulle kunna bli nyheter är det endast en mycket liten del som får ta plats i våra tidningar eller på dess webbplatser. Men hur väljs dessa mycket få nyheter ut ur det till synes oändliga nyhetsflödet från hela världen?

Jesper Strömbäck menar att det handlar om två viktiga begrepp för att förstå varför vissa händelser blir nyheter och andra inte. Det handlar om nyhetsurval och nyhetsvärdering. Nyhetsvärderingen handlar om hur olika händelser värderas i de redaktionella arbetsprocesserna och nyhetsurvalet handlar om vad som till slut publiceras som journalistiska nyheter. 

Det finns en rad studier om vad som spelar in i det journalistiska nyhetsurvalet eller vilka kriterier som nyheter bör leva upp till för att bli publicerade. Det handlar bland annat om vad som är viktigt och intressant. I boken Makt, medier och samhälle presenterar Jesper Strömbäck Bengt Johanssons teori om intresse som styrfält och vikt som styrfält. Intresse som styrfält handlar om vad medierna tror att deras publik är intresserade av, där efterfrågan står i centrum. Vikt som styrfält handlar om vad medierna anser att publiken bör ta del av, vad de bör känna till. Men utöver dessa kriterier, menar Strömbäck, finns det även andra som spelar in i nyhetsvärderingen. Han presenterar fyra medieforskares syn på vad nyheter bör leva upp till när det gäller nyhetsvärdering. En av dessa forskare som presenteras är McManus som har framställt en rad kriterier som spelar in;

· Närhet i tid

· Närhet i rum

· Konsekvenser

· Human interest

· Att något är framträdande

· Ovanligt

· Konflikt

· Bra bilder

· Underhållande

· Aktuellt och nytt

Två nyheter ur flödet

Den 29:e februari 2012 kunde man på expressens hemsida (www.expressen.se) hitta dels en nyhet om fyra kvinnor som handlat barnkläder på auktionssajten Tradera och sedan åtalats, och nu fällts, för häleri. Jag hittade också nyheten om att det nu är bekräftat att Philippa ”Pippa” Middleton, syster till Kate Middleton som i fjol våras gifte sig med prins William av England, kommer att ställa upp i årets omgång av Vasaloppet, till förmån för välgörenhet.

Nyheten om kvinnorna som fällts för häleri efter att ha köpt stulna barnkläder på sajten Tradera är en nyhet som ligger nära många läsare eftersom Tradera är en av Sveriges största köp- och säljsajter, som säkert en stor del av svenska folket någon gång har kommit i kontakt med. Säkerligen är det många som inte heller är medvetna om hur lagen om häleri fungerar och att man faktiskt riskerar hårda straff, trots att man inte är medveten om att man köper stulna varor, detta gör nyheten både ovanlig och konfliktartad. Eftersom jag personligen tror att det är många trogna Tradera-användare som inte vet om riskerna att bli dömd för häleri när man använder sig av sajten, så kan denna typ av nyhet, enligt Johanssons teori ses som en nyhet av vikt.   

Det närmar sig Vasaloppstider och det nio mil långa skidloppet tycks bli allt mer populärt för varje år. Att medlemmar av det svenska kungahuset deltar är inte längre någonting ovanligt, det skulle nästan vara en större nyhet om någon av dessa inte skulle ställa upp. Men att någon medlem av det brittiska kungahuset deltar, eller åtminstone någon i deras direkta närhet medvekar, är desto ovanligare. Sedan giftermålet mellan prins William och ”the girl next door” Kate Middleton gifte sig i våras har även Kates syster Philippa blivit allt mer omskriven, även i svenska medier. Detta gör så klart nyheten ovanlig och underhållande. McManus menar att bra bilder är ett kriterium för nyhetsvärdering och även om det inte finns så många bra bilder i nuläget, så kan man ändå tänka sig att det är ett gyllene tillfälle för Expressen att fortsätta sin mediebevakning av Pippa i skidspåret för att sedan kunna leverera en uppföljning med, förhoppningsvis, bra bilder av en brittisk (nästan) kunglighet i spåret. Enligt Johanssons teori skulle jag vilja påstå att denna nyhet kan ses som en nyhet av intresse, då jag tror att Expressen själva tror att deras läsare vill läsa om kända personer som utsätter sig för stora utmaningar.

Hur stort nyhetsvärde Pippa i Vasaloppet egentligen har för Expressen kan så klart diskuteras. Men eftersom de sedan långt tillbaka har en viss tradition att ge stort utrymme till artiklar om kungligheter och kändisar så är nyheten ändå ganska självklar, anser jag själv. Desto större nyhetsvärde blir det däremot för den lokala tidningen Mora tidning (även hela koncernen Dalarnas tidningar) eftersom jag anser att det blir en form av reklam för hela Vasaloppsveckan vilket säkerligen kommer att generera ännu större mediebevakning än tidigare även från andra länder, vilket då även uppfyller kraven för närheten i tid och rum.

/Lisa Harkman